Krönika: Dags att måla köken kamouflagegröna
Jag har vänner som bor på landet och kör den självförsörjande stilen sedan många år tillbaka. ”När kriget kommer flyttar vi ut till er!”, brukar vi skämta framåt småtimmarna. ”Ja det är klart”, säger de snällt. Men jag ser stressen i ögonvrån. Såklart finns det inte plats för alla oss stadsbor som är beroende av att handla dagligen och dricka kommunalt vatten.
Skafferiet bör rymma mat för en vecka, säger MSB. Själv har jag hittills nöjt mig med att lägga huvudet på sned och blicka in i skafferiet, tryggt konstaterande att mat verkar finnas så att det räcker ett tag.
Men under gårdagens shoppingtur höll jag en stor burk konserverad ravioli – eller var det gulaschsoppa – i handen och konstaterade att mitt undermedvetna redan anslutit sig till den subkultur av överlevnadskonst som är på väg att normaliseras.
Överdrivet, tokigt och mörkt tänkte nog de flesta när begreppet “prepper” introducerades i början av 00-talet och bug out bags och doomsday bunkers trendade på internet. Samma personer satte säkert gliringarna i halsen när det egna livet förvandlades till en nattsvart sci-fi-roman. Det är klart man vill överleva liksom.
I Europa pågår inte bara ett rasande krig med drönare och gevär utan också ett matkrig. Slaget står om kulturtunga rätter som den ukrainska rödbetssoppan borsjtj och den viktiga infrastrukturen för spannmålsexport i Odessa. I Sverige påverkas våra matvanor av den tilltagande militariseringen och kollektiva beredskapen, nu preppar vi ihop.
Det populärkulturella ansiktet utåt för överlevnadskonst är Pedro Pascals rollfigur Joe Miller i domedagsserien The Last of Us. Joe har våldskapital, trofasthet och sexyness i ett perfekt paket. Jag minns en scen när han letar efter konserver med antikt bästföredatum i vägrenen, hugger upp burken med en kniv och mumsar i sig obekymrat, allt med ett mjukt ansiktsuttryck.
Jag vill vara som Joe, men det statligt komponerade praktiskt organiserade skafferiet är nog mer min stil. Havregryn, konserverade grönsaker, torkade bönor och andra näringstäta råvaror ska det innehålla. Inköpet är steg ett, att omsätta inventarierna och hålla dem fräscha är steg två. Vips kryddar jag och alla andra lydiga medborgare vardagsmaten med den torra smaken av kris och ris och konserverad fisk.
Överlevnadens meny är varken Mont d’Or eller skaldjursbuffé med champagne; överlevnadens meny är torftig och enformig – alltså precis så som vi ätit i alla tider – undantaget ett par väl utvalda decennier i den allra rikaste delen av världen.
Det är svart humor, kan man tycka, att matinfluencer ÖB Micael Bydén lyckas med det som Livsmedelsverket kämpat med i decennier, nämligen att återintroducera den enkla maten i hushållen.
Prepperdieten är på många sätt en skänk från ovan, billig, nyttig samhällsekonomisk dynamit som driver inflationen neråt och hälsotalen uppåt. Så när världen kommer till sans kan vi gärna måla de kamouflagefärgade köksluckorna vita igen men fortsätta krydda vardagen med lite dammig prepper-kost.