Krönika: Är det en medborgerlig rättighet att snaska ostört?
Tillgången är det inget fel på i Sverige – här är lösgodiset ett kulturellt fenomen och inskolningen börjar redan i unga år. När nappen är upphängd i nappträdet finns en colanapp där som tröst. Resultatet: En genomsnittlig konsumtion på trinda 13 kilo om året. Mest i världen såklart. Faktiskt är 14 procent av allt vi köper i mataffären antingen godis, choklad eller glass. Uppseendeväckande, nja, kanske ändå inte när man står där i kassan och uppmuntras att köpa tre chokladbitar till priset av två.
Vår konsumtion av sötsaker och andra näringsfattiga livsmedel är djupt mänsklig men problematisk. Vi älskar att unna oss och har lärt oss att godis är ett enkelt sätt att sätta guldkant på tillvaron. Den snabba kicken av tillfredsställelse är förrädisk och senast igår vittnade en av mina kollegor om kampen med en pågående cold turkey socker-detox.
Tyvärr leder vanan att äta mycket sött till allehanda tillstånd och efter dessa följer eventuellt illsinta sjukdomar. Jobbigt för individen som inte mår bra och dyrt för samhället att hålla efter på befolkningsnivå – fetma kostar 70 miljarder om året enligt Folkhälsomyndigheten. Därför har Livsmedelsverket fått i uppdrag av föregående regering att utreda hur befolkningen kan börja äta mer hälsosamt. I en rapport har skatt på socker nämnts som en av flera möjliga insatser.
En potentiell krutdurk – uppenbarligen. Nuvarande socialminister Jakob Forssmed (KD) ville i alla fall absolut inte öppna för debatt om sockerskatt och den 17 januari meddelade han i SVT att någon sådan inte kunde bli aktuell. Det kan jag förstå. Det vore politiskt självmord att rubba folkets hemmakväll mitt i lågkonjunkturen.
Vill regeringen alltså inte förbättra folkhälsan? Jo, men förändringen ska enligt Forssmed drivas av näringslivet. Visar då näringslivet intresse för detta? Inte Livsmedelsföretagens vd Björn Hellman i alla fall, han letar fram den stora släggan och uppmanar regeringen att “bortse från Livsmedelsverkets rapport” som han hoppas är “ett olycksfall i arbetet”. En oskyldig fråga som poppar upp i mitt huvud är varför någon som jobbar med livsmedel är så engagerad i socker. Men just det, 14 procent av allt vi köper i butiken är godis, choklad eller glass.
När det kommer till frågan om sockerskatt är lösgodiset både elefanten i rummet och toppen av isberget. Tillsatt socker finns också där vi minst anar det, ja till och med där det framstår som att det inte finns – som röken från cigaretter. Minns ni förresten hur mycket vi surade över rökstoppet på krogen, och känner ni hur skönt det är nu? Ungefär så tror jag det blir med sockret också.