Krönika: Min lyckliga barndom är byggd på åkrar och ängar

Staden är hungrig på mark och mat 

Förr i tiden var staden beroende av en närliggande matproducerande landsbygd. Så är det inte längre. När vi lärde oss att konservera och transportera mat rörde sig matproduktionen ut från städerna som växte och blev hem för fler. Jag har upplevt det på nära håll.

1991 flyttade min familj till ett nybyggt radhus i Lund. Utanför vårt vardagsrum stod en allé av almar och sen såg vi jordbruksmark så långt ögat kunde nå. Men almarna dog och där jag och mina vänner pallade sockerbetor till Halloween har ett nytt lager av staden tillkommit – villor, hyresrätter och Max IV.

Den stadsnära jordbruksmarken är en kaka som knapras på från alla väderstreck. I Malmö, där jag bor nu, har en tredjedel bebyggts sedan 1981; planen är att fortsätta växa till Yttre ringvägen och förmodligen ännu längre. Utvecklingen ser liknande ut i Lund och Helsingborg.

När väl grävmaskiner har rullat in och ytor hårdgjorts går det inte att ångra sig. Jordens översta lager är känsligt och när det utsätts för påfrestningar uppstår skador som inte går att reparera – i alla fall inte på mycket lång tid. Därför står städernas expansion i konflikt med kommande generationers behov av jordbruksmark.

”Nära skånska storstäder som Malmö, Lund och Helsingborg finns det goda förutsättningar att bedriva både framtidens och samtidens innovativa matproduktion.”

I Lund har en stor markägare tagit ett intressant beslut. Domkyrkorådet, som vanligtvis inte bygger själv, valde att behålla en bit mark i stadsdelen Brunnshög – den så kallade Råängen. Inför och parallellt med byggnationen genomförs ett utforskande arbete som undersöker hur vi tar mark i anspråk. Ambitionen är att “skapa en hållbar och socialt ansvarsfull boende- och arbetsmiljö som kan möta människors behov under de kommande tusen åren”.

Så vad ser vi när vi spanar ut över åkrarna med tusenmilablick? Inte är det väl shoppingcentrum och villamattor i alla fall. Nej, det mest uppenbara användningsområdet är matproduktion.

Nära skånska storstäder som Malmö, Lund och Helsingborg finns det goda förutsättningar att bedriva både framtidens och samtidens innovativa matproduktion. Stadsodling – ett jordbruk i mini-format – har på kort tid blivit en viktig del av det lokala matsystemet. Där odlas hyperlokal mat som bidrar till stadens självförsörjning. Men den gör mer än så, stadsodlingen tar maten närmare stadsborna och bygger sociala relationer. Markägare som är investerade i hållbar samhällsutveckling borde vara angelägna om att förstå den rörelsen och intressera sig för hur de kan bidra till stadsnära matproduktion i större skala.

Att min och många andras lyckliga barndom bokstavligt talat är byggd på åkrar och ängar får ses som en förlåten synd. Framöver bör jordbruksmarken värderas högre – gärna med en modell där värden som mäter hållbarhet och resiliens balanseras mot kortsiktiga intressen. För jordbruksmarken är en ändlig resurs som ska räcka för evigt.

***

Boktips: Hungry City av Carolyn Steel.