Krönika: Tomato, tomato – var går gränsen?
Det pågår en släktfest med klarröd klädkod i våra matbutiker. Tomater från Malmö minglar med kusiner från Holland, Spanien och Italien. Det är praktfullt. I butiken fick jag ett infall och tog fram kameran, kalaset måste dokumenteras.
Tomaten seglade till Europa under 1500-talet. Till en början var den ingen hit, men vi blev snart förälskade. Jag menar, vem kan värja sig mot en napolitansk pizza, en italiensk delikatess med sås på plommontomaten San Marzano som slog igenom under sent 1800-tal. Nu finns den i vart och vartannat gathörn, även i Sverige.
Den napolitanska pizzakonstens svenska mästare är Lilla Napoli i Falkenberg. De är så nördiga med såsen att tomater som plockats olika dagar testas mot varandra. Nu senast valde de onsdagens skörd över måndagens. I Falkenberg eftersträvas perfektion. Men att det är skillnad på tomat och tomat är allmänt vedertaget.
”Älskling – köp med dig tomater hem från affären”, ropar någon i dörren. Helt normalt, men ett otroligt vagt direktiv. Det finns tusentals sorter. Att något är rött och runt är inte heller en garant för att det verkligen är en tomat vi fått med oss hem. Hur många gånger har inte en “tomat” som smakar vatten resulterat i suckar runt middagsbordet?
Men det är inte lätt att vara en kommersiellt odlad tomat i dagens samhälle. Hög avkastning i skörd, tålighet mot transport och lagring samt tillgång året om är bara några av alla krav de måste stå ut med. Strävan efter den perfekta tomaten drev vetenskapen in i en etisk gråzon.
Supergoda tomater som aldrig ruttnar var visionen när världens första genetiskt modifierade (GMO) matvara utvecklades. Den heter Flavr Savr och lanserades i USA någon gång på 1990-talet. Genen som säger till tomaten att börja ruttna vändes bak och fram och därför kunde den skördas i precis rätt tid men ändå klara trettio långa dagar i butiken.
Oroa er inte – det finns i princip inga GMO-varor i svenska butiker, sorterna på hyllan är förädlade på traditionellt vis.
Alla tomater förväntas ge en injektion av vitaminer, mineraler och antioxidanter. Men en studie av Livsmedelsverket visar att det nyttiga i en tomat varierar beroende på faktorer som sort, lagring och odlingssystem. Exempelvis är antioxidanten lykopen betydligt högre hos tomater som odlats på friland jämfört med de som odlats i växthus.
Om smak och näringsinnehåll varierar en massa – är då alla kusiner på släktfesten verkligen tomater?
Hur en god tomat smakar är subjektivt, och kanske finns det någon som älskar de där gryniga ljusröda vintertomaterna. Men själva innehållet i frukten kan mätas objektivt, och visst borde det finnas gränsvärden för vad en tomat ska innehålla.
På bilderna från butiken stoltserar Aromatica och Romantica bredvid varandra. Förpackningen berättar var de kommer ifrån samt att de är söta och saftiga, men inte mer än så. I andra delar av butiken är vi vana vid näringsdeklarationer, det skulle vi kunna ha i grönsaksdisken också. Visst blir det trixigt för butikspersonalen, men knappast omöjligt. På så vis vore det enklare att avgöra om det är en tomato eller en tomato som rullar fram på middagsbordet.