Krönika: Tyvärr vågade ingen svinga en kålrot i valdebatten

Korv är lätt att älska. En kokt med bröd är den snabbaste snabbmaten, så lättmonterad att den blivit en klassiker på folkfester och idrottsevenemang runt om i världen. Där eller på andra platser finns korven med oss i livets ljusa stunder och förgyller såväl sommarkvällar som skolutflykter.

Att stråla sig i korvens glans är ett klassiskt sätt för politiker att signalera vanlighet samtidigt som de slangar sig in i vår känslovärld. Angela Merkel, Boris Johnson och Barack Obama har gjort det för att nämna några. I Sverige har korvbilden blivit obligatorisk på senare år.

I Sveriges Radios partiledardebatt gick Ebba Busch ett steg längre när hon svingade en falukorv över huvudet och beskyllde Magdalena Andersson för de ökande matpriserna. Hon sa bland annat: ”Korven är symbolen för allt som är bra med Sverige”. Repliken från Annie Lööf: ”Så låter en populist”.

Att välja falukorven som symbol för allt som är bra med Sverige är som Alex Schulman uttryckte det i DN ”ett oerhört uttalande”, om inte annat för att det tyder på en djup okunskap om all fantastisk mat som produceras och konsumeras i landet. Ärligt talat är falukorv i ugn en ganska sunkig rätt som i alla fall jag knappast äter av annat än nostalgiska skäl.

”Korvpopulismen tar oss ingenstans.”

Men det är intressant att falukorven fungerar som rekvisita för den som vill knyta ett budskap närmare våra känslor och vår vardag. Lätt att skratta åt och driva med, men min känsloreaktion är en annan. Jag gläds åt att vi i någon mening pratar om mat, men samtidigt känner jag stor sorg inför hur vi gör det.

Inför valet gjorde podcasten Feeding Your Mind en kartläggning av vad de olika partierna tycker i matfrågor. Företrädarna fick uttala sig och forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet kommenterade. Summeringen: dagens matpolitik består från höger till vänster av plattityder, och lösningarna saknar ofta koppling till aktuell forskning.

Hur vi ska äta i framtiden har alltså knappast upptagit speciellt mycket plats i partiernas förberedelse inför valrörelsen. Konstigt, för mat är

• en företeelse som har mycket stor inverkan på både individens och planetens hälsa
• ett område där miljö, ekonomi och hälsa sammanstrålar
• en fråga som engagerar och som går att placera mitt på middagsbordet.

Skulle det då inte vara öppet mål för något av landets partier att lägga beslag på frågan och presentera en tydlig vision för matlandet Sverige? Jo, men det skulle innebära att säga saker som många väljare inte vill höra. Det gäller att visa vägen i en visionär riktning. Något för den modiga helt enkelt.

Framtidens mat är – trots den trygghet den skänker i stunden – inte ett berg av falukorvar. Så mycket vet jag helt säkert. Korvpopulismen tar oss ingenstans. Vad jag också vet är att det finns ett brinnande engagemang bland landets matarbetare som väntar på att samlas till en enad kraft. Under de kommande fyra åren önskar jag mig därför politiker som svingar kålrötter och forskningsrapporter i det politiska rummet, för visst är vi redo att lämna varmkorven bakom oss.